All luft innehåller vatten. Både vid varma sommardagar och kall vinter innehåller luften vatten, skillnaden vid varm och kall luft är mängden vatten som finns i luften. Desto kallare luft, desto mindre vatten klarar luften av att bära. Det kan man åskådliggöra exempelvis en tidig sommarmorgon då gräset är fuktigt även fast det är moln- och regnfria dagar och nätter. På dagen är luften varm vilket medför att luften binder och bär med sig mer fukt jämfört med nattetid då temperaturen sjunker och luften inte klarar att hålla kvar vatteninnehållet. Det medför att luften fäller ut vatten som lägger sig exempelvis i gräset.
Nästa faktor som begränsar luftens förmåga att bära fukt är komprimeringen. Luft och gas kan komprimeras till skillnad från vatten vilket gör att när luften komprimeras så samlas mer luft och vatten i en bibehållen volym. Eftersom den luft som sugs in i en kompressor innehåller vatten som inte kan komprimeras så ökar andelen vatten i den komprimerade luften. Luften som inte kan bära så mer vatten fäller då ut vatten (daggdropparna i gräset tidigt på morgonen).
I ett tryckluftssystem komprimerar kompressorn den luft som den suger in och pumpar vidare till en lufttank. Lufttanken har en dräneringsventil som släpper ut den andel vatten som inte luften kan bära med sig efter komprimeringen och som samlats i botten på tanken.
Efter komprimeringsstadiet behövs tryckluften som regel alltid torkas ännu mer. Den fuktmängd som finns kvar i den komprimerade luften kommer att även fortsättningsvis att fälla ut mer vattendroppar om trycket ökar ännu mer och/eller om temperaturen på tryckluften sjunker. För olika typer av processer är kraven på vatteninnehållet (daggpunkten) olika. I denna tabell visas olika typer av luftklasser enl. ISO 8573 för tryckluftsklasser.
I tabellen ser man att den lägsta gränsen för tryckluft som används av exempelvis bilverkstäder, däckverkstäder eller andra verksamheter där det exempelvis inte finns några instrument där mätning etc. tar skada av fuktinnehållet ändå har ett daggpunktskrav på max +10°C. Anledningen till detta är att om man har ett bibehållet tryck på exempelvis 7 bar i systemet så kommer luften ändå att fälla ut vatten efter kompressorn då luften kommer att kylas av ner till omgivnings-/inomhustemperaturen +20°C. Detta betyder att rörledningar och arbetsverktyg alltid blir exponerade för fukt vilket har stor påverkan på livslängden. Rostiga luftledningar med rostpartiklar i verktygen är ett vanligt förkommande problem vid helt otorkad luft. Om sedan luftledningen skulle ha viss sträcka utomhus (mellan byggnader etc.) så fryser ledningen snabbt igen och det blir stopp under de vintermånader där utomhustemperaturen sjunker under nollan.
Vid enklare verksamheter för arbetsluft och produktionsluft som inte håller några speciella krav för luftinnehåll används en så kallad kyltork för torkning. Den fungerar som ett kylskåp där luften kyls av och därmed fäller luften ut vatten för att sedan värmas upp igen som ”torr” luft efter torken. Denna typ av tork ger en daggpunkt ner till +3°C. Dvs att så länge luften håller en temperatur på över +3°C (och inte ökar i tryck) så kommer den inte att fälla ut mer luft. Dvs att om luftledningen är delvis placerad utomhus så kommer även enklare verksamheter att behöva mer avancerad torkutrustning för förhindra frysning av luftledningen.
För verksamheter där man använder produktionsluft (där fukt blir förödande för produktproduktionen), andningsluft eller mer avancerad instrumentluft, så behövs adsorptionstorkning av tryckluft. Adsorptionstorkning (AD-torkning) skiljer markant jämfört med kyltorkning då man istället använder en Adsorptionstork ( AD-tork ). I en AD-tork flödar luften istället genom en behållare som är fylld med torkmedel. Torkmedel är små kulor som adsorberar fukten när luften strömmar igenom. Adsorptionstorkarna har som regel två behållare fyllda med torkmedel och arbetar i cykler. I den ena torkningscykeln torkas luften genom den ena behållaren samtidigt som torkmedlet i den andra behållaren torkas, och omvänt i den andra torkcykeln.
Torkmedlet i adsorptionstorken behöver bytas med jämna mellanrum då det över tid tappar sin adsorptionsförmåga. Ofta ligger bytesintervallerna på mellan 4-6 år beroende på typ av tork. Viktigt är då att man väljer ett torkmedel med bra kvalitet för att inte behöva genomföra ett byte i förtid.
AdsoMax Molecular Sieve
AdsoMax torkmedel är ett exempel på torkmedel som Kompauto Nordic AB marknadsför och levererar till processindustrier i Europa. AdsoMax håller högsta kvalitet för både livslängd och adsorptionsförmåga vilket är en förutsättning för att nå en hög kostnadseffektivitet. AdsoMax torkmedel finns i de vanligaste torkmedelstyperna som används för torkning av både tryckluft, processgas, naturgas och biogas. Typer som till exempel Silica Gel , Molecular Sieve och Aktiverad Alumina (Aluminiumoxid).
AdsoMax Silica Gel
